Det är lätt att lära sig svenska!

Här hittar du lexikon på tjugo minoritetsspråk:
Albanska — Gjuha Shqipe
Amhariska — አማርኛ
Arabiska — العربية, Al-ʿarabīyah
Azerbajdzjanska — Azərbaycanca
Bosniska — Bosanski
Engelska — English
Finsk — Suomi
Grekiska — Ελληνικά
Kroatiska — Hhvatski
Nordkurdiska — كوردی (också känd som Kurdî)
Pashto — پښتو
Persiska — فارسی (också känd som Farsi)
Ryska — Русский язык
Serbiska — Српски, Srpski
Somaliska — af Soomaali
Spanska — Español
Svenska
Sydkurdiska — كوردی (också känd som Kurdî)
Tigrinska — ትግርኛ, Tigriññā
Turkiska — Türkçe

Vad innehåller lexikonen?

Förutom själva uppslagsordet innehåller lexikonen information om uttal, ordböjning, ordklass och översättning. Oftast finns det även grammatikkommentarer, ordförklaringar, stilkommentarer, sakupplysningar, grammatiska konstruktioner och språkexempel.

Uppslagsord
Uppslagsformen består normalt av ett enda ord men kan också vara ett längre uttryck, särskilt i sammansatta verb (t.ex. tycker om) och samhällsord (t.ex. allmän rättshjälp). Uppslagsord som består av sammansättningar är avdelade med lodstreck. Denna markering är i första hand till för att förkorta ordets böjningsangivelse och ska inte ses som en helt genomförd uppdelning i sammansättningsleder. Uppslagsorden kan följas av en alternativform som vanligen har samma uttal men annan stavning, t.ex. sjal eller schal. Observera att uttal och böjning gäller uppslagsordet snarare än alternativformen.

Uttal
Lexin togs ursprungligen fram för att användas i invandrarundervisningen, dvs. av personer som ska lära sig svenska. Detta innebär att uttalsangivelser endast finns för svenska ord.

Längd
Långt ljud betecknas med kolon omedelbart efter det långa ljudet, t.ex. skalla [²sk'al:a] och skala [²sk'a:la]

Kvalitet
Vad gäller vokalerna kommer kolon även att beteckna kvalitet, t.ex. mat [ma:t] och matt [mat:]

Ordaccent
Endast grav accent sätts ut. Den markeras med en upphöjd tvåa framför ordet (se exemplen under Längd ovan). Grav accent finns i t.ex. bùren (till bära) medan akut accent finns i búren (till bur).

Tryck
Huvudtryck markeras genom apostrof framför vokalen i den betonade stavelsen, t.ex. ABF [a:be:'ef] och ide [²'i:de]. Enstaviga ord får ingen sådan tryckmarkering utom i uttryck med verb+partikel och reflexiva verb som sammanskrivs, t.ex. tittar på [tit:arp'å:] och ger sig [j'ersej]. Bitryck i sammansättningar kan utläsas ur längdmarkeringen. Det sista förlängda ljudet får bitryck, t.ex. utslagsröst [²'u:tsla:gsrös:t].

Konsonanterna
Inga speciella symboler används för [tj], [sj] och [ng], t.ex. tjugo [²tj'u:ge] och [²sj'ung:a]. Den supradental som finns i vissa dialekter markeras med ett underslag under de två segmenten, t.ex. bord [bo:r_d], barn [ba:r_n], fort [for_t:] och törst [tör_s:t].

Vokalerna
De olika vokalljuden framgår av exemplen:
[a:] - sa [sa:], sal [sa:l]
[a] - hall [ha:l], sagt [sak:t], bankomat [bangkom'a:t]
[e:] - be [be:], vet [ve:t]
[e] - bestå [best'å:], vett [vet:], fäll [fel:]
[i:] - bi [bi:], sil [si:l]
[i] - sill [sil:], idÈ [id'e:]
[o:] - sol [so:l], ro [ro:]
[o] - rott [rot:], ost [os:t], motiv [mot'i:v]
[u:] - bu [bu:], lus [lu:s]
[u] - buss [bus:], mustasch [must'a:sj]
[y:] - by [by:], syl [sy:l]
[y] - synonym [synonym], syll [syl:]
[å:] - gå [gå:], gås [gå:s]
[å] - gosse [²g'ås:e], gått [gåt:], ombudsman [²'åm:bu:dsman:]
[ä:] - fä [fä:], säl [sä:l], bär [bä:r]
[ä] - märr [mär:], herre [²h'är:e]
[ö:] - snö [snö:], söt [sö:t], snör [snö:r]
[ö] - löss [lös:], först [för_s:t], fördela [för_d'e:la]
Diftonger
Diftonger markeras med ett underslag mellan de två vokaltecknen, t.ex. automat [a_otom'a:t]

Ordböjning
Böjningsformerna hos böjda ord skrivs ut i sin helhet. Ett undantag är sådana sammansättningar där lederna skiljs åt genom ett lodstreck - i sådana fall återges bara efterledens böjning, t.ex. karens|tid -tiden. Ord inom normalt böjda ordklasser som av någon anledning saknar böjning markeras med oböjligt.